223 s. Mjukband. Bellmans visdikter tilltalar oss idag med sitt mustiga och levande språk, men risken är att vi missar anspelningar då Bellman arbetade med stilblandning. De går delvis förlorade om vi inte känner till förhållanden och jargong i 1700-talets Stockholm. Nu förknippas Bellman med Gustaf III och Fredmans syn på brännvin ändras också efter 1772 då Gustaf III infört brännvinsförbud i samband med en hotande svält, för att åter förändras 1776 när man kunde dricka lagligt sädesbrännvin igen. Ändå var det under frihetstidens avslutande år som Bellman skrev 50 av 82 Fredmans epistlar och två tredjedelar av Fredmans sånger. Epistlarna färgades av den tidens osäkerhetsstämningar.

Bellmans visdiktning i sitt samhälleliga och litterära sammanhang, med tonvikten lagd på stilblandningen i Fredmans epistlar. För första gången påvisas i hur hög grad de första 25 epistlarna är pastoralparodier. Medan de första tjugofem präglas av parodin som fylls med dryckesvisans motiv, så handlar andra tjugofemtalet mer om enskilda levnadsöden och hårda tag i gränderna, då kommer Movitz med som en huvudfigur. Efter de första femtio förändras de innehållsligt, och då framträder också Mollberg. Genom att det går 20 år från de första till de sist gjorda inför utgivningen 1790 har Fredmans epistlar en stor spännvidd.

Vid direktköp från Themis 150 kr inkl. moms, frakt tillkommer

Tillbaka