Essäerna rör likheter och skillnader mellan psykoanalys och konstnärligt skapande och värnar uttalat om gränser mellan dem. Boken är samtidigt ett försök till kritisk diskussion om vår samtid och vad det innebär att vara människa idag.
Vår tids teknologiska syn på människan visar sig i den nästan totala dominansen av KBT inom vården och i en ängslig tillämpning av manualer och diagnostiska formulär.
Författaren understryker att kunskapssökandet är förutsättningen och värnet för psykoanalysens botande förmåga, men också för dess potentiella skapande aspekter.